"Svenska Landskap" ("Landscapes")
Jan Lundgren Trio
Jan Lundgren, piano/ Mattias Svensson, bass/ Morten Lund, drums
Sittel Records
Recorded at Studios La Buissonne, Pernes-les-Fontaines, France on
March 19-21, 2003
För något år sedan fick jag en förfrågan från Schweiz om jag ville
skriva en essä om Jan Lundgren och det svenska vemodet. Vemodet? Inte
finns det mycket, om ens något, av det i Jan Lundgrens musik. Men jag
trodde mig samtidigt förstå vad man var ute efter. Man ville ha en
förklaring, en bakgrund, till den sublima piano- och triojazz som i
mångt och mycket pratar ett annat språk än vad man är van vid. Vi kan
kalla det jazz på svenska. Eller som det här eleganta albumet heter;
Svenska Landskap….Man kan förklara för den tyske eller franske eller
italienske jazzvän som vill veta det, att Jan Johansson och hans vemod
är en sak, Jan Lundgren en annan. Nå, inte så underligt då, att essäns
engelska titel blev ”Nordic Light. Nordic Darkness. What makes it
swing?”…..Men först och främst handlade den förstås om Jan Lundgren. Om
hans musikaliska vidd, pianotekniska virtuositet, hans humor och hans
känsla för det arv som Bellman, Vreeswijk, Byss-Kalle och många andra
lämnat efter sig.
…..Flertalet av de svenska landskapen på den här CD:n har Jan
Lundgren skapat själv. Därvidlag avslöjar han utöver sin gedigna
musikaliskt akademiska utbildning det absoluta gehör som krävs för att
skildra allt det där som en stor värld av jazz så gärna vill förknippa
med svenska skogar, sjöar och nordiskt ljus. Kanske också med skogarnas
konung eller med ´vackra svenska flicka´. Ja, man kan höra precis det
man vill höra, och se det för sitt inre, i de landskap Jan Lundgren,
Mattias Svensson och Morten Lund förmedlar. Svenskt så det förslår, men
(tack och lov) långt ifrån vemodigt.
…..Redan under studieåren vid Musikhögskolan i Malmö uppmärksammades
hans sällsynta talang. Bl.a. av Arne Domnérus som introducerade Jan för
en större publik redan innan han 1991 tog sin examen. Följden blev, att
Jan Lundgren började sin professionella karriär där flertalet musiker
hoppas kunna avsluta den – i konstellationer med några av svensk jazz
allra största…..Ulf Wakenius har sagt så här om Jan Lundgren: ”Jan är
en pianist som inte låter sig duperas av nya trender inom jazzen. Han
håller sig till det han tror på, till musik med djup och mening. Enligt
mig är han en av vår generations största pianister.” Inget dåligt betyg
av den gitarrist som ingår i Oscar Petersons Quartet!
(Olle Lindell)
”Have a good tune and your music will be beautiful” was Joseph
Haydn´s advice to his pupils. “Music is melody” says Keith Jarrett two
centuries on…..Rachmaninov concluded peremptorily that “anyone unable
to invent a tune which imposes itself, impresses and remains will never
be a great master”.
Jan Lundgren the Swedish pianist, has clearly chosen: whether in his
selection of themes or concept of improvisation, his music is totally
dedicated to beautiful song….. With Landscapes, he offers us the
missing link in his artistic identity: his roots in his native musical
culture. God knows that Sweden has a rich vivacious tradition of song,
established long ago and still vibrant! Spurning sophisticated
arrangements, our pianist dares austerity, giving us simple tunes that
sing in his heart.
Lilting dances, love songs, odes to Nature: the strength of
evocation in these themes, the sheer musicality of Lundgren and his two
partners, are enough to make us travel from landscape to landscape,
wandering a poetic world of great softness. Better still is the
popular cantilena that transforms itself progressively in a chorus of
exhilarating swing, its ´giant steps` dragging us with from villages
hidden in the Swedish forest to the streets of New York. Our trio is
equally at ease in both worlds. And here is where the great success of
this record lies – in the startling coherence between traditional tunes
and a vocabulary specific to jazz: no sensation of rupture or collage,
but rather a discourse constructed and harmonious.
Our pianist-leader is gifted with a magnificent touch and clarity of
phrasing, his magisterially controlled energy never overflowing in
virtuoso excess. His control of improvised discourse reflects a deep
knowledge of the great stylists of the keyboard, from Tommy Flanagan to
Brad Mehldau, in whose tradition he places himself.
…..Jan Lundgren shows in Landscapes that jazz can still find in
popular tunes – because their simplicity and nobleness touches us – an
inextinguishable source of inspiration.